torsdag 31 maj 2012

Man tager vad man haver

I senaste kokboksfyndet finns det ett hyggligt antal recept som står i kö att provas, men nu är det i alla fall ett mindre. Denna rätt lagade jag en fredagkväll nyligen och den var riktigt god! Laxen är täckt med en blandning av citronskal och -saft, calamondinmarmelad, lätt mortlade bruna och gula senapsfrön samt salt och peppar. Risotton är en klassisk sådan men som fått lite nytt sällskap i form av brynta kronärtskockshjärtan och toppats med bitar av soltorkad tomat och lite persilja. Det skulle egentligen vara lufttorkad, rökt skinka som bakats knaprig i ugnen, men jag kostade inte på oss en hel sådan förpackning för att använda en skiva utan tänkte ta lite bacon i stället. Den råkade vi dock äta upp tidigare i veckan, så då fick det blir tomater. Rätt färg i alla fall. Och persilja skulle det inte heller vara, utan gräslök. Men den låg inte alls där i frysen som den borde, det gjorde däremot persiljan.

Det blev inte alls någon dum rätt, detta. Men jag hade nog förväntat mig lite mer sting av senapsfröna, de smakade förvånande nog inte särskilt mycket alls. Det söta i marmeladen tog faktiskt överhanden trots syran från citronen. Toppingen gjorde å andra sidan laxen extra snygg och det ska inte underskattas. Risotton smakade som risotto bör och tillbehören gjorde rätten både estetiskt tilltalande och tillförde det lilla extra. Perfekt fredagsmat!

onsdag 30 maj 2012

Valborgsknytis

Valborg var ju en hel månad sedan och jag skyller det sena bloggandet om denna högtid på den klena internetuppkoppling vi lidit av ett par månader. Men nu har vi fininternet igen, så nu ska det bli ordning!

Vi bjöd in kompisgänget till valborgsgrillning på altanen då vädret såg ut att bli hyfsat. Valborgsmässoafton är ju vanlig arbetsdag, så jag gjorde det enkelt för mig. Var och en fick ta med sig eget kött och dryck, och ansvarsområdena tilltugg till fördrink, sås(er), potatis, sallad och snacks fördelade jag bland gästerna. Fördrink och dessert tog vi på oss själva. Sambon tog ansvar för drinken och slog till med att koka sin mormors goda citronsaft som gjorde succé som drinkingrediens. Själv valde jag att baka den tårta som syrran, med god support från den 3,5-åriga dottern, bakat till dessert i påskas: en härlig cheesecake med massor av färskost och grädde samt krossad choklad, på en kexbotten täckt med lemon curd.

Enligt receptet skulle kakan ställas kallt i några timmar innan servering, hur kallt framgick dock inte. Syrran hade nöjt sig med kylskåpet medan sambon (som är väldigt förtjust i glass) förordade frysen. Så frysen blev det. Och det blev gott med fryst (eller lite halvtinad) cheesecake med, men den bit som blev över ställde jag i kylen och när vi åt av den dagen därpå måste jag nog säga att jag föredrog den konsistensen, och framförallt smaken, ändå.

I receptet föreslås det att tårtan ska serveras med granatäpple, ananas och passionsfrukt, men på bilden ser det mer ut som vattenmelon och granatäpple. För vår del blev det röda druvor, jordgubbar och granatäpple, både vackert och gott.

tisdag 29 maj 2012

Wokflopp

Jag var på ett seminarium i Stockholm för någon månad sedan och blev då bjuden på någon sorts nudelsallad, eller kanske nudelwok, till lunch. Den var tyvärr både lite för kall och lite för smaklös i mitt tycke, dessutom var det alldeles för mycket nudlar i förhållande till kyckling och grönsaker. Det här kan jag göra bättre själv, tänkte jag. Funderade lite på saken och kom fram till att om jag blandade nudlar med wokgrönsaker, kyckling, ägg och den där goda vårrullesåsen från en av
mina kokböcker, då måste det bli bra! Det blev det inte. Jag vet inte riktigt var det gick snett för den där såsen, med soja, sesamolja, vitlök, chili och annat smaskens, är verkligen god och resten av ingredienserna är ju synnerligen oförargliga. Men vissa kombinationer blir helt enkelt inte så lyckade som man tänkt sig.

Kladdkaka i ny tappning

Det kom ett ovanligt trevligt mail från en kollega häromdagen, för det innehöll något så tilltalande som ett recept på citronkladdkaka! Hon hade visst bjudit på sådan en dag, men då vi sitter på olika orter missade jag denna tilldragelse. Fick dock tillfälle att provbaka den själv lite senare och den blev riktigt god! Det är alltså precis som vanlig kladdkaka fast man smaksätter med citron i stället för kakao. Tyvärr uppstod ett litet läckage för mig vid gräddningen så det droppade smet från formen ner på botten av ugnen, inte så kul... Möjligen ska jag prova att tillsätta lite mer mjöl nästa gång för att förhindra detta och även för att få den lite fastare i konsistensen, för nu fick den stå inne rätt så länge för att överhuvudtaget hålla ihop och konsistensen kändes då inte riktigt rätt. Men god blev den som sagt i alla fall, i synnerhet tillsammans med hallon och grädde!

måndag 28 maj 2012

Stekt gröt, mums!

Jag har varit lite nyfiken på att prova polenta ett tag. Det fanns ett par recept med polenta i en av favoritkokböckerna som jag sneglat på och och intresset tilltog när sambon och jag fick smaka friterad polenta vid en lyxig sjurätters middag på stans finkrog för ett tag sedan. Så en fredag ryckte jag äntligen ur tummen och ställde mig i köket att koka majsgryn. Det visade sig vara precis som att koka mannagrynsgröt, fast med skillnaden att man i den här gröten hällde i en ogenerad mängd smaskig ost när den var klar. Sedan skulle den smetas ut i en oljad form och ställas kallt att stelna. Så långt låter det ju inte som någon riktig höjdare, men det tog sig när det började närma sig serveringsdags, för då skulle den kalla, stela majsgröten skäras i bitar och stekas. Med den frasiga, gyllengula ytan förvandlades den potentiellt läskiga gröten till något riktigt läckert och smaken av vällagrad ost, västerbotten- i mitt fall, gjorde sig ypperligt i sammanhanget.

Polentan var inte den enda nya bekantskapen den kvällen då det även skulle vara chimichurri i rätten. Kan inte påminna mig att jag råkat på det tidigare, men det verkade vara närbesläktat med pico de gallo och då kunde det ju inte gärna vara dåligt. Grunden med bland annat finhackad tomat och lök var densamma, men det skulle även vara lite paprika och koriandern fick maka på sig till förmån för andra örter.

Till detta skulle det vara en bit grillad entrecôte, men någon sådan fanns det inte i vårt hem den kvällen - däremot ett par små karrébitar som kompletterades med chorizo. Funkade bra det med.

Så vad vad blir utlåtandet om denna rätt? Tja, den som tycker att bulgur eller couscous är i galnaste laget och håller hårt i burken med potatissallad kanske inte skulle uppskatta polenta som tillbehör till sin köttbit, det ska sägas. Men till alla andra rimligt öppensinnade individer skulle jag varmt rekommendera denna rätt, för det här tyckte jag var riktigt gott.

Matvetepudding - check!

När jag går och handlar brukar jag ibland plocka på mig sådana där gratishäften med recept som finns lite här och där i affären. Från ett sådant kommer det här receptet, och vad som fick mig att vilja prova det var inte att det lät så gott, för det vet jag i ärlighetens namn inte om det gjorde egentligen, utan att jag blev omåttligt nyfiken att se vad "matvetepudding" kunde innebära. Ja, vad skulle man få om man blandade matvete, ricotta, tärnad aubergine, ägg och lite annat och gräddade det i ugnen i 40 minuter? Svaret är... Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men något helt nytt var det för mig i alla fall. Det smakade inte illa men var kanske inte jättegott heller. Möjligen kräver det lite tillvänjning.

De övriga delarna i rätten var dock inget som stack ut åt något håll: italienska (det vill säga inklusive parmesan) köttbullar i tomatsås. Tämligen oprovocerande.

Totalt sett var nog detta ingen rätt som kommer att ligga högt upp på listan över de vanligast förekommande i detta hushåll, men det var helt klart kul att ha testat!

onsdag 23 maj 2012

Ett säkert kort

Jag har noterat en trend i de tidningar jag prenumererar på: det verkar bli allt vanligare med annonser som utformas så att de ser ut som reportage. Det kan vara recept och kockintervjuer i mattidningen och sminktips eller catwalkbilder i dammagasinet. Det är klart, sådant kanske väcker mer intresse än en vanlig annons som ju ofta bara är en bild på produkten.

I en sådan "reportageannons" hittade jag i alla fall detta recept. Huvudprodukten i annonsen var den crème fraîche som årets kock (eller fjolårets tror jag minsann) valt smaksättningen till. Den ingick i ett potatismos som hade sällskap av färsbiffar och ugnsrostade rödbetor med fetaost. Kalvfärs skulle det vara egentligen, men det kostade vi inte på oss och det gick förstås bra med vanlig blandfärs med. Smaksättningen var vitlök, fetaost och persilja och det kan ju inte gärna bli fel. Moset blev också gott men lite i fastaste laget, nästan lite torrt. Men rödbetorna med fetaost var ett fint tillbehör. Som sambon sa: färsbiffar och potatismos - hur fel kan det bli?

lördag 5 maj 2012

Sprits-bonanza

Det var min tur att bjuda på bröd till fredagsfikat på jobbet nyligen, ett faktum jag insåg av ren tur när jag satt och bläddrade i min kalender dagen innan. Oj, så jobbigt det kändes. Huvudet var helt tomt på idéer. Men som jag deklarerat tidigare är det mot mina principer att bjuda på köpebröd så det var tur för mig att jag kom att tänka på de söta minicupcakes som min stickkompis bjudit på dagen innan. Sådana skulle jag göra! Kanske även sådana där whoopies som hon bjudit på tidigare, det kunde väl vara ett lysande tillfälle att prova det receptet! Plötsligt kände jag mig omåttligt inspirerad. Jag cyklade ner på stan direkt efter jobbet och inhandlade muffinsplåt och ingredienser.

I det cupcakerecept jag fastnat för skulle det vara blåbär och vit choklad i själva kaksmeten, och mer blåbär blev det i cream cheese-frostingen. Och jag måste säga att det blev precis så gott som det låter. Men den sats jag rört ihop skulle räcka till 14-18 cupcakes, så efter att jag fyllt de 24 små hålen i min nyinköpta form hade jag förstås massor av smet över. Då åkte den gamla muffinsplåten fram så det blev åtta stycken i den storleken med!

Jag gillar att spritsa men tycker det är otroligt tråkigt att diska spritspåsen, så det var tur att jag var så väldigt inspirerad den där torsdagkvällen eftersom jag behövde diska den tre gånger. (Förstår inte varför jag inte skaffat engångspåsar?) Till mina whoopies skulle alltså först smeten till kakorna spritsas ut på bakplåtspapper och sedan skulle frostingen spritsas ut på kakorna. Man hade så klart kunnat breda ut den med, men då hade det ju inte blivit lika fint! Men jag måste säga att de var värda allt jobb. Själva kakorna var chokladiga, ganska mjuka i konsistensen och mycket läckra. Frostingen, bestående av Marshmallow Fluff, smör, flor- och vaniljsocker var riktigt ljuvlig.

Det blev till min stora glädje och stolthet idel lovord från de snälla kollegorna, någon tyckte till och med att kakorna såg köpta ut vilket jag tar som en komplimang. Det är en fördel med den där spritsen - den får det att se proffsigt ut!