Smörgåssurpris

På vardagarna äter jag alltid frukost, lunch och middag. Lagad middag. Förstår inte hur man kan äta fil och mackor till kvällsmat varje dag. När jag kommer hem från jobbet är jag HUNGRIG! Och det är ju så gott med mat! Och så får man ju stå i köket och pyssla, bara en sådan sak! :-) En lat hemmasöndag, som i dag, blir det dock inget av med frukost, lunch och middag. Då blir det brunch, fika och middag. Det där fikat är viktigt. Det brukar kunna bli en macka och kanske en liten kaka. Det senaste året eller så har det ofta blivit en räkmacka till fikat av någon anledning, så jag anser mig numera ha samlat på mig tillräckligt med erfarenhet för att kunna kalla mig något av en räkmackekonnässör. Bästa räkmackan hittills mumsade jag i mig på ett kafferosteri/konditori på norra Öland i somras - den hade allt! Färskt, mustigt bröd (ingen trött tekaka här inte), krämig majonnäs och ett berg av spänstiga, handskalade räkor. Priset var väl inte lika festligt, men det har jag förträngt. Nåväl, efter en promenad i vintersolen i dag så var det hög tid för fika och då kom jag på att jag nog skulle lyxa till med att göra en egen räkmacka i stället för den där svettiga ostmacka som det nog annars hade blivit. Jag meddelande sambon att han minsann skulle få en smörgåssurpris (kan man säga surpris på svenska?) om han bara gav sig till tåls en liten stund. Sedan stängde jag in mig i köket och pysslade på någon halvtimme. Det blev ett par riktigt smarriga mackor om jag får säga det själv. Dock råkade räkorna vara lite för få (är inte räkor alltid för få?), så de där ölandsmackorna hade hånskrattat om de hade kunnat. Men brödet gick inte av för hackor (bokstavligen - seg men god kant), äntligen har jag kommit över min brödbakarskräck! Återkommer till det vid tillfälle.