Tack, kära morfar!

Om någon tycker att hjortronen i denna sylt ser lite gråtrista och mosiga ut så beror det sannolikt på att de är ganska gråtrista och mosiga. Jag gissar att de plockades för, säg, 15 år sedan. Men det kan lika gärna vara 20 eller 30. Min morfar var fantastiskt bra på bland annat att steka pannkakor, spela kort, fiska, köra skoter - och plocka hjortron. Det har alltid funnits hjortron i kyl och frys under min uppväxt och jag åt fil med hjortronsylt till frukost under många år. Morfar gick bort för fem år sedan men faktum är att det fortfarande finns kilovis med hans hjortron (och blåbär och lingon) i mina föräldrars frys. I helgen hälsade jag på och drog mig då till minnes att de även hade en bit hälsingeostkaka i frysen som jag tyckte skulle utgöra en fantastisk dessert på lördagkvällen. För den som inte provat denna delikatess kan jag förklara att den är ganska olik småländsk ostkaka. Den är fastare, slätare och mer "ostlik" i konsistensen och smakar faktiskt mer ost också. Traditionellt serveras den med saftsås, men det har jag aldrig varit så förtjust i - däremot hjortronsylt och grädde! Så en hygglig påse (1,55 kg visade det sig) med morfars hjortron plockades fram ur frysen och sylt blev det till slut. Hur motvilligt man än vill inse det så går det inte att spara bär hur länge som helst utan att de förlorar spänst och färg. Men smaken, den var det minsann inget fel på!