Jag skrev ju tidigare om att jag fastnat för två italienska rätter i det senaste numret av tidningen från min matvarukedja. Det andra var pollo alla cacciatora, eller kyckling på jägarvis. Jag hade nog inte provat receptet om det inte varit för en kollega som hade testat och talade sig varm för det vid lunchbordet en dag. Så jag inhandlade kycklingklubbor, salvia och annat och tog plats vid spisen. Först skulle kycklingen brynas, sedan puttra färdig i en sås tillsammans med fräst lök, vitlök, morötter i slantar, rött vin, burktomater och salvia. Det skulle vara selleri i anrättningen med, men se det är en grönsak som inte kommer över tröskeln i detta hushåll. Usch.När kycklingen puttrat klart så skulle persilja, citronskal och oliver tillsättas (samt kapris om man ville, men de gjorde slampans spaghetti slut på). Jag kokade ris till. Fick äntligen göra slut på den där burken med eländigt parboiled. Myrägg, säger mamma. Jag är benägen att hålla med. Smakar inget och far mest runt på tallriken. Grytan var desto smakrikare. Men ändå ingen hit, tyckte jag nog. Kan inte sätta fingret på det, den var nog bara inte riktigt i min smak helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar