Det är inte bara kokböcker som väcker habegär hos mig, jag konsumerar även skönlitteratur i hyfsade kvantiteter. Pocket ska det vara. Jag tycker inbundna böcker är för klumpiga att ha med sig både på resa och i sängen, och det är där jag oftast läser. Och så gillar jag känslan av en tummad pocketbok... Läsplattor är nog inte min tekopp. Alls, faktiskt. Nu låter jag som värsta teknikmotståndaren, men någon sådan är jag verkligen inte. Snarare tvärtom. Men ingen läsplatta, tack.
Den bok jag läser för tillfället har fått mycket uppmärksamhet och kom även som film för inte så länge sedan. I den tillbringar huvudpersonen fyra månader i Italien och gör då just inte så mycket annat än sätter i sig fantastiska mängder av den bästa italienska maten. Att läsa dessa detaljerade beskrivningar av de fantastiska matupplevelser hon är med om väckte ett starkt sug efter italiensk mat. En trerätters meny praktiskt taget formulerade sig själv i huvudet, och när sambons närmaste vän kom på besök uppenbarade sig ett bra tillfälle att testa. Till förrätt 
blev det en bruschetta-möter-insalata-caprese på våra egna tomater (plus en köpetomat, de egna räckte inte riktigt) samt mozzarella och basilika. Mmm... Därefter bjöd jag på hemmagjord rigatoni med en härlig gegga av ricotta, spenat, lök och vitlök, toppat med prosciutto, parmesan och pinjenötter. De där pastarören blev inte fullt lika torra som sist när jag försökte mig på att göra fusilli, däremot blev de ganska tjocka - kanske lite i tjockaste laget. Och så kokade jag nog dem lite för kort tid. Men på det hela taget blev det rätt bra ändå.
Till efterrätt blev det klassikern tiramisu. Märkligt nog kan jag inte påminna mig att jag lagat en riktig tiramisu tidigare, bara någon
fuskvariant. Men med detta recept, som jag hittade i en av mina kokböcker, blev det riktigt lyckat. Fast nästa gång ska jag nog vänta tills kaffet kallnat innan jag doppar savoiardikexen i det så kanske de inte blir lika blöta och geggiga. Men själva mascarponekrämen blev riktigt bra, måste jag säga. (Ingen falsk blygsamhet här inte! ;-))
FYRA sorters ost i en och samma middag. Det är inte konstigt att den italienska maten har så gott rykte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar