tisdag 16 augusti 2011

Svårt, det här med krasse

När förra veckans matsedel skulle planeras satt jag och bläddrade i en av kokböckerna på jakt efter något enkelt som inte hade en spaltkilometer med ingredienser, men ändå var lite festligt. Fastnade för den här sesampanerade fläskfilén med krassesås, ugnsrostad potatis och sparris. Fast någon krassesås blev det nu inte. Jag letade en stund på frukt & grönt-avdelningen i min butik innan jag gav upp och frågade en man i personalen. Han hade nog aldrig hört talas om kryddkrasse (det hade i och för sig inte jag heller), men tog mig till hyllan där det brukade finnas vanlig krasse. Den var tom. Är krasse och kryddkrasse verkligen samma sak? Jag undrar det jag. Krasse innebär för mig några frön som man strör på en fuktig terrakottagris och som sedan gror snabbt och därefter växter utav bara tusan. Man kunde även så sina frön på lite bomull som man stänkt några droppar vatten på och sedan placerat i ett äggskal med ditritat ansikte, och efter ett par dagar hade äggubben fått snyggt, grönt krassehår. Smörgåskrasse, vill jag minnas att det kallades. Ganska gott att klippa över en macka med lite färskost. Lite pepprigt, sådär. Finns det inte också någon sorts blomma som heter krasse?

I vilket fall som helst så lade jag ner krassejakten och tänkte att det säkert skulle funka bra med timjan (egenodlad!) i stället. Så vi kan kalla den där såsen konjaks- och dijonsenapssås med timjan. God, blev den!

Fläskfilén skulle skäras i tjocka skivor, saltas och peppras och sedan vändas i sesamfrön innan de fick åka ner i pannan. Potatisen tyckte receptmakaren att man skulle förkoka några minuter innan ugnsrostningen, men det tyckte jag var slöseri med disk. Så bråttom hade jag inte.

Det blev en trevlig fredagsrätt till sist det här. Och ganska snygg! Ett par sparrisar till hade ju inte skadat, men två per person var vad huset förmådde att prestera denna afton.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar