Frikadeller v/s köttbullar

Någon gång på högstadiet - eller var det kanske ännu tidigare? - gjorde jag PRAO i ett sjukhuskök. Det var en intressant upplevelse! De små PRAO-barnen brukar ju mest åsamka sina stackars handledare irritation och dåligt samvete då de mest är i vägen och det inte finns något vettigt att sätta i händerna på dem. Men i sjukhusköket fick jag faktiskt göra lite nytta. Minns inte så himla mycket, men jag höll mest till i kallskänken. Fick bland annat fylla upp sådana där små medicinkoppar med någon dunderblandning med linfrö och plommon eller vad det nu var. Ingen trög mage efter en shot av den geggan! Jag kommer även ihåg att jag fick hjälpa till med att dekorera smörgåstårtor med prydliga diagonala ränder av finhackad äggvita och -gula som passerats genom en sil. Sådana kunde man beställa från sjukhusköket som från vilket konditori som helst.

Och så minns jag frikadellerna. Med stor förundran tittade jag på när en tant i rasande fart klickade ner färssmet i det sjudande vattnet (eller var det buljong?) i den gigantiska stålgrytan. Eller gryta och gryta, jag vet inte riktigt vad de där där stora behållarna kallas. Ni vet, sådana de har i storkök och som liksom sitter fast men går att tippa. Ja, det här var ju en klockren beskrivning. Ni som varit i ett storkök förstår nog vad jag menar.

Nåväl, tanten förklarade i alla fall för mig att frikadellerna var avsedda för personer med känslig mage som inte klarade stekt mat något vidare. OK, det fick väl anses vara ett godtagbart skäl, för varför skulle man i allsindar annars komma på tanken att koka sina köttbullar? Man skulle kunna tro att jag aldrig skulle få för mig att göra det själv, men jodå. I dag har jag kokat köttbullar. Det var ett recept på temat "schyssta halvfabrikatsmiddagar" från en flitigt använd kokbok ur samlingen. Man skulle blanda valfri färs med sweet chilisås, fisksås och vitlök, forma till små bollar och koka dem i några minuter. Och så skulle man strimla paprika och champinjoner, koka dem i färdig grön currybas på burk, tillsätta frikadellerna och sedan servera med äggnudlar och några korianderblad. Vet ni, det blev inte så himla gott. Inte dåligt heller, men frikadellerna var, föga förvånande, torra och trista och såsen smakade mest fuskig burkmix (precis vad det var, alltså). Nej, jag vill nog helst ha mina köttbullar på klassiskt vis; fluffiga och saftiga av ägg och ströbröd och med en knaprig stekyta. Och helst med stuvade gammaldags makaroner och kokta grönsaker till. Det är riktigt gott.