Skördetid

Det var i fjol sommar som vi flyttade in i vår lägenhet. Ganska omgående skaffade vi fina utemöbler så vi kunde njuta av den ljuvligt rymliga altanen, men sedan lade vi krutet på att försöka komma i ordning inne. Mängden växter på vår uteplats begränsade sig därmed till den tjusiga kruka med salvia, citrontimjan och citrongräs som vi fick av syrrans familj i inflyttningspresent. Men när sommaren 2011 började närma sig så kände jag stor lust att pyssla och göra fint ute med blommor och örter. Det blev ett ganska omfattande projekt, men till slut hade vi ett par snygga lådor och några krukor med blommor av olika slag, samt en hylla med diverse kryddväxter och som kronan på verket en stor kruka med två körsbärstomatplantor i. Det här kanske kan tyckas vara lite dumdristigt eftersom jag har hysteriskt dålig hand med växter (till skillnad från min mor som alltid haft en oerhört prunkande trädgård). Men jag skulle ge det ett försök i alla fall. Fast jag tvivlade på att det skulle bli något av de där ynkliga tomatplantorna som inte mätte mer än ett par decimeter. Så fel jag hade. De har vuxit så det knakat, nästan så man kunnat se det med blotta ögat. Och som jag har duttat med dessa plantor. Jag har dagligen - ja, ibland flera gånger per dag - klappat om dem, känt på jorden, vattnat, tagit bort tjuvskott, tittat efter nya blommor, kollat hur tomaterna vuxit och så vidare. Och så har jag drömt om att äntligen få skörda de första små tomaterna. Den där skörden fick jag dock oväntad hjälp med när syrrans familj var här och lilla treåringen kommer och sträcker fram handen och säger "titta moster!" och vad ligger där om inte mina första två små skyddslingar som jag suktat så efter att få plocka. Nu var det ju tur att det just var mosters lilla älskling som plockat dem och inte någon annan, för nu gjorde det ju inte så mycket.

Men i torsdags var det äntligen vår tur. Då hade vi kommit hem från en vecka vid Medelhavet och funnit att mängder av de rara små tomaterna hade mognat. Som vanligt efter en utlandsvistelse så var jag oerhört sugen på grönsaker. Vet inte om jag egentligen äter mer grönsaker till vardags, men det är i varje fall det första jag vill ha när jag kommer hem till Sverige. Så det blev en latmansmiddag med färdigmarinerad entrecôte som sambon grillade på, färdig crème fraîche-sås med fetaost och soltorkade tomater samt ett berg med krispiga grönsaker som jag wokat lätt och smaksatt med lite vitlök, olivolja, vinäger och kryddor. Några av våra egna små tomater krönte anrättningen. Fantastiskt söta och goda var de förstås.