Bästa grytan

Om du bara fick laga en enda sorts köttgryta under resten av livet, så skulle jag föreslå den här. Jag gav den en chans efter att ha konstaterat att jag hade fyra portioner grytbitar i en påse i frysen och gott om svamp kvar i burkarna. En klassisk köttgryta var vad jag var ute efter, men gärna med någon liten twist. I detta recept skulle man marinera köttet länge, gärna ett dygn, i vin, olja och kryddor. Det skulle göra köttet mört och förkorta koktiden. Jag brukar låta mina köttgrytor stå och puttra sådär en och en halv timme, men denna fick nog bara stå på spisen i runt en timme. Det var nog lite för kort tid, om man ska vara petnoga. Köttet hade hunnit bli anständigt mört, men inte så där sönderfallande ljuvligt som man kanske helst vill ha det. (Nästa gång!)

Köttet kokades färdigt, tillsammans med lite lök och kantareller (trattvarianten i mitt fall, förstås), i marinaden och sedan tillsattes lite grädde, redning, gelé, soja, salt och peppar. Smaken blev riktigt bra! Fyllig och god, inte för mycket vinsmak utan med karaktär av de klassiska kryddorna i köttgryta: lagerblad, enbär och timjan.

Som tillbehör till grytan rekommenderades ett mos på potatis och palsternacka. Det var lite alls dumt med den lite sötaktiga palsternackan i moset, och denna gång undvek jag nogsamt att göra en repris på fadäsen att vara för frikostig med vätskan. På det hela taget ett lyckat långkok och ett prima tillskott till receptsamlingen.