80 cm³ energi

Jag är ganska rastlös av mig. Det har jag ärvt från pappa. Jag måste alltid hålla mig sysselsatt och känna att jag tar tillvara på min tid, annars kan jag bli rätt så vresig. Men det har ju en del positiva effekter också, såsom att jag ser till att planera in resor och aktiviteter som jag tycker är roliga, provar på nya saker, får utlopp för min skaparglädje och alltid har en handfull böcker på gång samtidigt. Vad myrorna i brallan dock inte lyckats frammana är någon vidare träningslust. Tyvärr. Jag avundas de som längtar till träningen och som njuter av den, för det gör inte jag. Det är en kamp varje gång. Men som med så mycket annat så är tricket för mig att göra träningen till en rutin. Och det har den blivit nu. Typ. Jag har en ambition att ta mig iväg och träna två gånger i veckan och det har jag faktiskt (nästan) lyckats med ända sedan höstterminen drog igång i slutet av augusti. En stor bidragande faktor till framgången har nog varit att träningsanläggningen ligger längs vägen till jobbet, samt att jag hittat roliga (tja, så roliga de nu blir) pass som börjar precis efter jobbet. För att tro att jag ska lyckas masa mig iväg och träna om jag en gång kommit hem på kvällen är rent självbedrägeri. Soffans dragningskraft är förbluffande stor då.

Men när jag, som är panikartat hungrig när jag kommer hem vid fem de träningsfria dagarna, i stället står i en svettig träningslokal den tiden och ska försöka prestera, ja då gäller det att ha fyllt på med energi. Frukt i all ära, med det är liksom lite av en fis i rymden. Knäckemacka? Inte dumt, men jag är rädd att jag skulle okynnesäta om jag hade det tillgängligt på jobbet. Keso? Gott men lite trist utan topping, typ frukt och nötter, och då blev det jobbigt. Så jag tänkte energibars. De flesta sådana som finns på marknaden innehåller ju mängder av socker och jag tänkte att jag kunde göra mina egna om jag bara hittade ett recept som verkade vettigt. Och det gjorde jag! Massor av gryn, fröer, nötter och frukt som man skulle binda ihop med lite äggvita och fruktjuice. Massan skulle sedan tryckas ut i en form och gräddas en stund innan man bredde på lite mörk choklad. Choklad!? Jaja, jag vet. Men det ska ju vara så himla nyttigt och motverka allt ifrån karies till hjärtinfarkt. Ett tunt lager fick allt gå an (lite kul måste man ju få ha). Resultatet påminde lite om sådana där kakor med fågelfrö som våra undulater fick när syrran och jag var små. Dock inte så knapriga som jag hade hoppats, men helt OK ändå. Kändes rätt så nyttiga. Och jag tyckte nog att de både dämpade kurret i magen och gav lite extra kraft i benen till träningen. Godkänt!