I somras när sambon och jag var i färd
med att göra fint ute på altanen så gick vi på trädgårdsbutiken
och fingrade på de små citrusträden som fanns att köpa. Ett
sådant skulle ha varit trevligt att pryda uteplatsen med! Men vi kom
till sist fram till att vi kanske skulle försöka oss på att träna
upp våra trädgårds-skills med något lite mer lättskött, eller
framförallt billigare. Så inget citrusträd i fjol, men på sambons
födelsedag för ett par månader sedan så fick han ett i present av
sina föräldrar. Det var av typen Calamondin, vilket jag aldrig hört
talas om tidigare. Det var inte mer än en halvmeter högt
och hade massor av små frukter som såg ut som mini-satsumas. Snart
började de mogna och vi skalade ett par och provsmakade de gulliga
små klyftorna. De var hysteriskt sura. Men så slogs sambon av
snilleblixten att prova att göra marmelad på dem. Så vi plockade
loss de som såg mogna ut och så satte jag i gång mitt livs första
marmeladkok. Då receptet jag hittat var för tio gånger mer frukt
så var det svårt att veta vad som kunde vara lagom koktid för min
lilla sats, och med facit i hand kunde jag nog ha tagit kastrullen av
plattan lite tidigare. Marmeladen blev kort sagt ganska fast i
konsistensen och det var inte så mycket till bitar kvar i den. Men
smaken blev inte tokig alls, lite sådär bitter som jag gillar när citrusmarmelad är.
Sambon och jag har en härligt töntig tradition av att äta nybakta scones och lösa melodikrysset varje lördagförmiddag och att toppa sconesen med hemkokt calamondinmarmelad, det var grejer det!
Sambon och jag har en härligt töntig tradition av att äta nybakta scones och lösa melodikrysset varje lördagförmiddag och att toppa sconesen med hemkokt calamondinmarmelad, det var grejer det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar