Poäng till moster

Jag tror nästan att påsken är min favorithögtid. Den är en tuff konkurrent till julen i alla fall. När det gäller mys vinner nog julen, men å andra sidan innebär den högtiden kanske lite för mycket stress och överkonsumtion av både mat och prylar i största allmänhet för att jag ska känna mig riktigt bekväm. Å andra sidan får jag tid att umgås med mina nära vilket förstås är det allra bästa med julen. Den stora fördelen med påsken är att den är som en lightversion av julen: samma människor, samma mat men inte lika överdådigt, lite presenter men långt ifrån julens överflöd – och dessutom massor av sol, för det är det ju alltid på påsk.

Min mattidning hade i sitt påsknummer verkligen lyckats fånga essensen av högtiden med vårfräscha rätter och glada pastellfärger i dukningarna. I avdelningen ägnad påskbaket fann jag ett recept jag inte kunde motstå: små morotskakemuffins dekorerade som söta kaniner. Eller kanske snarare harar – påskharar. Eller? ”Easter bunny” säger de ju på andra sidan Atlanten. Jaja.

Med de där muffinsarna tänkte jag att jag kunde ställa mig in lite hos kidsen i familjen. Det gick väl hyfsat: ”öronen”, bestående av ituklippta marshmallows doppade i jordgubbskulor, slank i alla fall ner rätt så snabbt. Men halvvägs genom bakverket hade den lilla (1,5 år) lyckats förvandla sitt till en hög smulor (varav hälften låg på golvet till retrieverns stora förtjusning), och den stora (3,5 år) bara lutade sig tillbaka och deklarerade ”nu orkar jag inget mer!”. Jag tar det som godkänt!