Full rulle

Nu har jag återigen plågat sambon med vegetarisk mat. Eller, han kanske inte såg så värst lidande ut ändå, och möjligen mumlade han faktiskt någonting uppskattande när jag tänker efter. Men han tycker nog allt att det är något som saknas. När jag konstaterade att vi hade dåligt med grejer att komplettera rätten med så tänkte han genast i termer av kött medan jag var inne på sallad eller färska grönsaker, såsom i receptet. Jag hade hittat det i min mattidning under sektionen med vardagsrätter med få ingredienser. Delizie, det var nytt för mig men lät gott! En kollega hade pratat om det vid lunchbordet en dag vilket väckt mitt intresse.

Squash skulle skivas tunt, saltas lätt och stekas helt kort i lite olivolja. (Jag lät osthyveln göra jobbet och då blev det väldigt många skivor. Tur att jag bara gjorde två portioner för jag hann tröttna på att steka squash halvvägs igenom traven.) Därefter skulle squashskivorna fördelas på färska lasagneplattor och toppas med lite parmesan, sedan skulle plattorna rullas ihop och skäras i bitar. Efter det tog det svåraste momentet vid: att hitta en ugnsform som var tillräckligt stor för att alla rullarna skulle få plats, men trång nog så de inte skulle kunna rulla upp sig igen. Jag lyckades nästan, som framgår av bilden. Värre blev det vid nästa moment; att hälla över en tetra färdig tomatsoppa, för då borde jag ha hejdat mig lite tidigare än jag gjorde. Men jag tyckte att allt skulle få plats med effekten att en inte oansenlig mängd av soppan droppade ner på botten av ugnen under gratineringen. Jaja, det man inte ids skrubba bort förkolnar ju så småningom... Det blev till sist en riktigt smaskig rätt, tyckte jag. Trots avsaknaden av såväl sallad som kött.