I går hade jag en kollega på tröskeln, han hade en fråga till mig. I min roll är det i och för sig inte alls ovanligt att folk står i dörren och undrar olika saker, men just den här frågan var ny. Kollegan undrade om jag möjligen skulle vara intresserad av att joina deras innebandygäng då de hade tappat folk och behövde förstärkning. Jag försökte förklara att jag i innebandysammanhang på intet sätt skulle vara att betrakta som någon som helst typ av förstärkning. "Tro mig,
ingen vill ha mig med i sitt lag", sa jag. Han kom med några halvhjärtade övertalningsförsök, bland annat på temat att det aldrig är fel med en ny hobby. Fel taktik, för just det ser jag mig alls inte vara i behov av. Jag började räkna upp mina fritidssysselsättningar och när jag kom till "matblogg" fick han ett frågande ansiktsuttryck. Jag förklarade att jag gillar att testa nya maträtter, "och så skriver jag om det". Då såg han plötsligt ut som om jag just hade förklarat att jag brukar samla snöflingor i en ask och dokumentera på webben.
Så konstigt är det väl ändå inte? Och är det lite knäppt så är vi åtminstone ganska många stollar i båten.
Den här stollen hade i alla fall hittat ett kul recept i sin mattidning. Att "fodra" muffinsformar med fiskfilé och fylla dem med lax- och kräftfärs lät både kul och piffigt*. Det ville jag gärna prova. Så jag skickade sambon till fiskbutiken för att jaga bergtunga. Och jodå, han kom hem med ett byte. Kan ni gissa vad han hade fått betala för 150 gram bergtunga? Etthundratre spänn! Vilket skämt! Och jag som tyckte den där abborren för trehundranånting kronor kilot var dyr. Ja ja, jag ska sluta gnälla över matpriserna och i stället tänka på produktionskostnader, dåliga löner och miljöförstöring. De där fisktimbalerna blev både goda och fina i alla fall. Vitvinssåsen smakade också bra, om än lite i saltaste laget. Och nästa gång får det nog bli potatismos (eller puré kanske man ska säga om det ska vara lite tjusigt) till i stället för kokt potatis. Men knappast någon bergtunga, tror jag satsar på rödspätta då. Lär inte märka någon skillnad.
* Nu citerar jag en annan kollega här. "Piffigt" ingår vanligen inte i min vokabulär, men nu tyckte jag liksom att det passade.
Den här stollen hade i alla fall hittat ett kul recept i sin mattidning. Att "fodra" muffinsformar med fiskfilé och fylla dem med lax- och kräftfärs lät både kul och piffigt*. Det ville jag gärna prova. Så jag skickade sambon till fiskbutiken för att jaga bergtunga. Och jodå, han kom hem med ett byte. Kan ni gissa vad han hade fått betala för 150 gram bergtunga? Etthundratre spänn! Vilket skämt! Och jag som tyckte den där abborren för trehundranånting kronor kilot var dyr. Ja ja, jag ska sluta gnälla över matpriserna och i stället tänka på produktionskostnader, dåliga löner och miljöförstöring. De där fisktimbalerna blev både goda och fina i alla fall. Vitvinssåsen smakade också bra, om än lite i saltaste laget. Och nästa gång får det nog bli potatismos (eller puré kanske man ska säga om det ska vara lite tjusigt) till i stället för kokt potatis. Men knappast någon bergtunga, tror jag satsar på rödspätta då. Lär inte märka någon skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar